Ironman Kalmar 2013 – Ur min synvinkel

Dagarna före


Dagarna före tävlingen präglades av förberedelser och ett par korta träningspass. Jag och Niklas var ute på en kort cykeltur på torsdagen som följdes av en kort löptur.

På fredagen var jag inne i Kalmar och simmade på samma plats som simbanan skulle gå på.
Mest för att känna på vågorna/saltet och för att få kläm på hur banan såg ut och vad man kunde ta sikte på utmed banan. Men den stora vinsten med detta pass var nog att få bort en mängd tankar ur huvudet i stil med: Kommer det vara kallt? Hur jobbiga är vågorna; Ser man bottnen?; Är det djupt? och tusen andra småsaker som passerade i hjärnan.

Jag var nog i min egna lilla bubbla under torsdagen och fredagen. Vilket innebär att jag nog var ganska lättretlig och inte så lätt att ha och göra med. Ber härmed om ursäkt till er som befann sig i min omgivning för att ni fick stå ut med mig och mitt lite retliga humör de sista dagarna…

Tävlingsdagens morgon


Så var det dags. Klockan var 04:35 och jag vaknade. Ända sedan jag och Niklas bestämde oss för att “Om de släpper fler platser så hänger vi på låset” (Hösten 2012, och de ordinarie platserna var slutsålda ) så har fokus med mycket av träningen varit mot denna dag.

Väckarklockan var satt att ringa klockan 05:00 men jag vaknade av någon anledning redan en halvtimme tidigare.
Det känndes inte som att det var någon mening med att ligga kvar utan går upp och börjar förbereda mig. Efter en stund vaknar även Niklas, förmodligen pga att jag är uppe.Vi äter vår frukost och gör oss i ordning. Vi har gott om tid vilket är väldigt skönt. På väg mot starten går vi förbi växlingsområdet och täcker av cyklarna och hänger dit vatten och sportdryck.

Nere vid starten gör vi ett taktiskt toabesök och drar därefter på oss våtdräkterna. Nu är det dags!
Träffar flera från TriMallorca-gänget och även ett gäng NocOut:are.
Vi checkar in på bryggan från vilken alla tävlande går ner i vattnet.

Min egna ambition är att simma på nånstans mellan 1:20 och 1:30.
Det tillämpas självseedning vid simstarten i Kalmar, vilket innebär att man på eget samvete ställer sig i den startfålla som motsvarar ens egna måltid.
Då det finns 1:15 och 1:30 som alternativ så ställer jag mig precis i gränsen mellan dessa fållor, ca 1/4 från framkanten.

Det blåser ganska kraftigt och har även gjort de senaste dagarna. Vågorna är ganska rejäla och snart skall 2000 personer kasta sig ut ibland dessa.
Personligen ser jag det som en fördel. Jag anser att jag inte har något problem med vågor och trängsel. Huruvida det stämmer skall snart visa sig.
Klockan 06:55 går starten för proffsen. Fem minuter senare, kl 07:00 går starten för alla andra.

Simning 3.8km


Jag kastar mig iväg och tänker att jag skall ta det lugnt och inte få panik utan bara köra på oavsett vad som händer runt omkring mig.
Jag trivs som fisken i vattnet. Det är trångt och jävligt och folk simmar över varandra, på varandra och det är svårt att kalla det vi gör den första stunden för simning.
Men detta var jag ju inställd på! Jag tar sikte rakt på första bojen, jag tänker inte minsann ta nån omväg för att få mindre trängsel. Jag rundar bojlinan till första bojen (själva bojen är väl mer eller mindre över mig. )
Efter första bojrundningen minskar trängseln och det går att simma lite mer avslappnat även om det är lite som att köra radiobil…
Det uppstår trängsel vid de efterföljande bojarna och jag håller hela tiden innerkurva. Väl inne vid vågbrytaren och bryggan håller jag återigen till höger och simmar mellan båtarna vid bryggan där det inte är någon trängsel alls. Därefter högersväng och in i stimmet igen.

Nu påbörjas andra varvet. Vid det här laget trodde jag att det skulle ha glesat ut mer. Men det är fortfarande ganska trångt.
Börjar nu fundera på att kanske försöka lägga mig på någons fötter och hänga på. Det funkar dock dåligt. Det går höga vågor och blåser ganska ordentligt så jag måste koncentrera mig på navigationen och att hålla riktning.
Andra gången jag rundar vågbrytaren spanar jag lite på klockan som visar 53 minuter och jag får för första gången känslan av att det här går ganska bra och börjar hoppas lite på att vara närmare 1:20 än 1:30.
När jag sen svänger vänster in i kanalen och passerar badplatsen där starten till Kalmar MiniTri var så får jag bekräftat att jag nog kommer att landa på ca 1:25. Nu är fältet ganska glest och jag letar upp ett par fötter som jag hakar på.
Äntligen! Uppe ur vattnet och på väg in i växlingsområdet. Simningen är avklarad och jag tyckte det var skitkul!

Växling (T1)


Nu gäller det att fokusera på växlingen! Jag hade simmat och repeterat växlingen i huvudet för att göra allt i rätt ordning.
Jag drar av mig våtdräkten till midjan och tar min påse. Direkt efter att jag tagit min påse rubbas min bild av hur denna växling skall gå till.
Det står folk och byter om utanför tältet och är i vägen för mig! Lite irriterad tränger jag mig förbi och kommer in i det smockfulla tältet. Förstår då varför det stod folk utanför.
Efter första chocken så klämmer jag mig helt enkelt ner på en bänk och börjar slita av mig mina grejer. Det går inte riktigt så fort och bra som jag hade föreställt mig och dessutom övat på men till slut blev jag klar. Trycker ner våtdräkten i den blåa påsen (som jag faktiskt också hade övat på ) och börjar jogga mot cykeln.
Tar cykeln och ökar farten mot utgången, på cykeln och sen iväg… Det tar 4 minuter att genomföra T1.
Jag hade kollat lite vad folk brukade ha förra året och kom fram till att 3:30 var en rimlig tid (vilket även var den tid om stod i mitt egna körschema). Förstår inte var de fyra minutrarna tog vägen, men jag får väl vara nöjd.
Analys i efterhand visar att det gick åt ca 1:32 för att förflytta sig i växlingsområdet. Tillbringade ca 2:25 i tältet, resten är plocka påse och cykel från ställning.

Cykel 180.2km


Äntligen iväg på cykeln. Väderleksprognosen sa 8-10 m/s sydlig vind. På väg över Ölandsbron så får man direkt vinden i sidan och det blir rejält vingligt ibland. Jag vågar inte ligga i aero-bågarna i nerförsbacken på bron, det känns helt enkelt för farligt. Drafting är inte tillåten på Ironman-tävlingar, men i början på loppet så fanns det helt enkelt inte utrymme för att köra strikt enligt reglerna. Då hade vi i princip fått stå och köa ut från T1 om alla skulle hålla ett led och 10m lucka… Över bron är det i princip två led och i de flesta fall åtminstone några meters lucka.
På Ölandsidan rullar vi direkt in i Färjestaden och första depån. Har redan från början bestämt att jag inte skall stanna här utan blåser bara vidare. Depåerna är dock lite för smala, så det är inte så enkelt att bara blåsa på.
Vi är nu på väg söderut på Öland med vinden rakt i ansiktet; det går inte fort. Men jag klarar av att hålla igen och inte kämpa på allt för hårt i motvinden.
Plockar en flaska sportdryck i depån i Mörbylånga. Nere i Degerhamn så svänger man av rakt öster ut över ön, motvinden förvandlas till sidvind. Lite bättre men fortfarande väldigt stökigt att cykla med kraftig sidvind med ännu kraftigare byar.
På andra sidan ön får man dock äntligen lite belöning! 8-10 m/s i ryggen! De 28 km/h man hade haft ner på västra sidan förvandlades nu till 39-40 km/h. Men inte så långt, efter ett par mil är det så dags att svänga vänster och korsa Alvaret ytterligare en gång. Denna gång i sned motvind och uppförsbacke. Men det är bara att bita ihop och ta det lugnt och inte köra slut benen helt.
Till slut kom man upp till västra sidan igen (strax norr om Mörbylånga) för att få åka lite medvind upp till Färjestaden och bron över till fastlandet igen.
Väl över på fastlandet är jag i fas med min egen tidplan, dvs en måltid på cyklingen på ca 5:50. De 60km som nu återstår att avverka på fastlandsidan innebär 30km i medvind och 30km i motvind. De sista två milen blir riktigt tunga och jag börjar allvarligt fundera på hur i helvete det skall kunna gå att springa på dessa ben. Magen börjar säga ifrån också och jag bestämmer mig för att ge den lite andrum de sista milen. Dricker bara vatten den sista halvtimmen och slopade den sista gel:en. Rullar in i Kalmar efter ganska precis 6 timmar på cykeln. Min tidplan höll inte riktigt, utan de sista två milen blev för tuffa för att jag skulle våga stå på.
Känslan att rulla in i T2 efter att ha klarat av cyklingen var helt obeskrivlig! Massor av publik utmed Ängöleden och inne vid T2.

Växling till löpning ( T2 )


Jag stapplar in i T2 och hänger upp min cykel. Stapplar bort mot de röda påsarna och tar min påse och vidare in i tältet. Denna gång är det ingen trängsel i tältet…
Jag sätter mig ner och sliter av mig hjälm och skor. Sliter upp skor, skärm och solglas ur påsen och tar på dem. Ner med hjälm och cykelskor i påsen och sen iväg!
Känner mig ganska nöjd med växlingstiden. Jag befinner mig ca 1:10 i tältet, vilket är hyfsat ok med tanke på att sakerna skall upp ur påsen och ner i påsen igen.
Sen är det bara att dumpa påsen och ge sig ut och springa!

Löpning 42.2km


Klockan är inställd på att pace:a mig till 5:30-tempo. Jag kör iväg och försöker hålla jämna steg med klockan, men shit! Det går inte alls! Jag försöker köra klockans tempo till första depån efter 2km.
Efter det skiter jag i klockan och kör det tempo jag känner att jag kan springa i. Efteråt visar det sig att jag har sprungit ca 5:00-tempo de första 2km. VAFAN! Jag förstår inte hur det har gått till.
Såhär i efterhand så ser jag mycket riktigt att klockan är inställd på 5:00 och de två sista veckornas velande över vilket tempo jag skulle gå ut i schabblades bort av att jag tydligen inte ställt om klockan till mina planerade 5:30. Jag provar i efterhand att ställa om klockan och det tar till andra försöket för att klockan skall ta min ändring. Tydligen har jag ställt om men inte verifierat att det verkligen stod 5:30 i displayen.
Lite knäckt av att jag inte är i närheten av att kunna hålla 5:30 (som då i själva verket är 5:00) slutar jag att kolla på klockan helt och kör på i mitt egna tempo. Det blir helt enkelt det tempo som kroppen orkar med.
Jag hade säkert kunnat hålla ett lite högre tempo om jag hade haft ork att ställa om klockan, men nu blev det inte så. Jag höll mig springande genom hela banan, förutom depåerna, där jag gick lite varje gång.
Depåer med 2km intervall blev helt plötsligt väldigt lagom, loppet omvandlades till delmål om 2km styck.
Två gånger sprang man igenom centrala Kalmar. Jag fick en oerhörd kick varje gång! Massor av publik utmed banan inne i Kalmar. Vid mitt första varv så kom dessutom damsegraren ifatt mig på sitt sista varv. Vi sprang mer eller mindre tillsammans genom centrum, vilket jävla drag det var på publiken då.
Andra varvet var ganska tungt men mycket påhejande utmed banan av familj och vänner gjorde mycket för att hålla tempot någorlunda uppe.
I slutet på andra varvet hade jag Jonas och Olivia som på cykel mötte upp mig i nästan alla korsningar inne Kalmar, vilket var kul. På väg ut på sista varvet blir jag påhejad för sista gången utmed Ängöleden av både familj, NocOut och Team Snabbare:s Marika.
Nu börjar man känna av att målet är nära, folk som tidigare har sprungit om en har nu börjat klappa igenom och det är mängder av personer som går utmed banan, men jag harvar på i mitt tempo.
Jag kommer ifatt Henry och vi tar sällskap mot målet, vi konstaterar att om vi bara håller oss någorlunda springande så kommer vi att gå in under 12 timmar. I det här läget är det väldigt trevligt med lite sällskap för att hålla tempot.
Vi springer tillsammans en bra bit men sista biten in i Kalmar så delar vi på oss. Helt obeskrivlig känsla att springa in i Kalmar för sista gången och veta att man nu bara har nån kilometer kvar till målet.
Till slut kommer jag till upploppsrakan och får ta till vänster och fortsätta in i målet istället för att springa i fållan till höger för att gå ut på nästa varv.
Har krafter kvar till en någorlunda spurt också. Sååå skönt att vara i mål. Jag väntar in Henry som kommer någon minut senare.

POST RACE
Vi får en personlig eskort ut från målområdet och in i “Athletes garden” där det fanns dusch, massage, pizza, soppa, cola, kaffe och öl. På vägen dit sjunker mitt blodtryck lite väl fort och jag blir yr och illamående, så istället för öl och pizza så får jag sitta ner en stund i sjukvårdstältet med chips och resorb istället. Träffar på Mikaela Waller som blir omplåstrad för ett rejält skoskav. Börjar då kolla om jag har skav nånstans men konstaterar att jag har klarat mig förvånansvärt bra. Jag har skav i armvecken och lite på hälsenan, men annars har jag klarat mig bra.
Efter att ha piggnat till så tar jag en dusch. Sen blir det pizza och öl. Medan jag äter dyker Niklas upp också. Efter en sisådär 2h i Athletes garden är det sen dags att packa ihop och åka hem…

Någon gång framöver skall jag göra om detta och då med en måltid på under 11h. Det blir inte 2014, men kanske 2015. 2014 blir ett år i Multisportens tecken…